Sunday, December 20, 2009

Sanne gästbloggar

Och ja, jag vet att den ligger ner men kul ändå =)

Thursday, December 17, 2009

Äkta vänner

Den ängel som alltid finns,
Oavsett vilken tid på dygnet det är.
Hon ställer alltid upp,
och jag kanske inte är duktig på
att visa det,
men gumman du är guld värd för mej!


Äkta vänner är band som aldrig kan brytas.
En relation som håller oavsett bråk,
oavsett olika åsikter.
Jag har några av de bästa änglar i mitt liv.
De gör att jag strävar famåt,
att jag strävar efter att förbättra mej.
Och bli ett bättre jag.

Wednesday, December 16, 2009

Fast i det förflutna

Hmm, haft en mysig hemmakväll i hemmets varma vrå.
Myst och pratat med E.
Om både förhållande, sex och dåliga skämt.
Många skratt som även skapade lite funderingar i efterhand.
I om exakt min och E:s samtal, utan det som skapades indirekt av det.

Jag är nog fast i det förflutna.
Jag hoppas på att en dag känna samma känsla som med J.
Men sanningen är ju att en annan person kommer aldrig skapa samma känsla.
Det kommer vara en ny, kanske mäktigare känsla.
Ta mej inte fel nu,
trivs med singel livet men ibland finns ju tankarna där.

Som, varför kan jag inte hitta någon?
Och då bråkar självförtroendet och självbilden med en.
Självklart att jag inte hittar någon som jag är och ser ut,
men samtidigt vet jag att det är absolut inget fel på den jag är,
eller hur jag ser ut.

Eller tillåter jag mej bara inte att tycka om någon igen.
För sorgen, smärtan och saknaden som skapades sist.
Har jag blivit en bitter människa,
som hellre lever ensam än med någon.
Bara för rädslan att bli sårad igen.
Är jag en av dem som inte river murarna.
Som inte släpper in någon,
eller jagar jag något jag redan haft,
utan framgång.
Eller har jag bara otur...

Mina tankar är många runt det här fenomenet.
Men jag kan inte låta bli.

Jag är avundsjuk på alla som har någon,
samtidigt som jag är lycklig ensam.
(tror jag)
Minns inget annat.

Mina vänner finns för alltid vid min sida,
och ställer upp.
Men ibland söker man mer.

Wednesday, December 9, 2009

Igår, idag, imorgon


Jag förlorade en vän.
Inte idag, inte igår och inte imorgon.
Men jag har förlorat en vän.
Om inte annat så kommer jag göra det.
En vän är någon som finns där.
I skratt, i gråt.
I lycka, i sorg.
I medgång, i motgång.
Jag har förlorat en vän.
Som inte kan se mina medgångar.
Som inte kan se mina motgångar.
Jag kan inte dela mitt ljus eller mitt mörker.
Jag kan inte dela mitt skratt eller mina tårar.
Vart tog du vägen vännen?
Jag brukade prata med dej om mina dagar.
Jag brukade prata med dej om min syster.
För du var den som lyssnade.
Du orkade höra alla mina historier om henne.
Jag har förlorat en vän.
Kanske inte igår, idag eller imorgon.

Sunday, December 6, 2009

Trött dag

Idag är jag en massa trött
Slitsam natt på jobbet, med många fína kommentarer,
men dock även sliskiga som tar edgen lite från det hela

Jag har fortsatt fundera på fylle beteenden
Och känner att det är ett fenomen i sej.
Jag tycker bara att det känns ledsamt att få ett sånt här uppvaknande.
Men som sagt, jag hoppas de bara var något som var för stunden.
Och inte de riktiga personligheterna som tittade fram.

Sen har jag funderat på mer saker.
Att man kan fastna för något och då blir det svårt att släppa det.
Jag menar då även hur man gör saker och även personer.
Som vissa måste låsa dörren när de går in i en lägenhet,
eller att man inte kan gå mellan strecken vid ett övergångsställe.
Beteende som egentligen inte betyder så mycket,
men i slut ändan har förödande effekter.
Sen kan man ha såna beteende i personligheten.
Som till exempel svartsjuka,
kanske inte en så stor sak i sej, men kan med ha förödande effekter.
Hur ska man egentligen betee sej när man hamnar i en sån situaton?
Att någon blir tillsammans med någon som är så svartsjuk,
att för att inte förstöra den andrs lycka så vågar man inte längre höra av sej.
Man vågar inte ens skicka ett sms.
För man vill inte skapa intriger, eller bråk.

"I'm sorry!"

Saturday, December 5, 2009

Nattliga tankar

Hemkommen från jobbet och andra natt aktiviter.
Ibland kan man undra om det rätta i folk kommer fram när de är fulla.
Eller om de bara beter sej illa allmänt.
Detta reflekterar då inte alla onyktra människor.
Utan bara vissa.
Eller ser man de bara på ett annat sätt när man själv är nykter.

Jag har ikväll känt mej sårad,
jag har känt mej nervärderad,
och jag har känt mej ensam.
Bland en massa människor har jag känt mej ensam
Sen kom något jag trodde var ett ljus,
nån som kunde se mej lite.
Oj, vad jag hade fel!

Vissa dagar hade jag inte ens brytt mej.
Men nu vill jag att de jag bryr mej om ser mej.
Jag vill att de ska se att jag mår bra och mycket på grund av dem.
Att det är de som har fått mej att börja kämpa på riktigt.
Och det är för deras skull jag inte ger upp.
Låter kanske fel i vissa öron,
men om man vänder det och säger att de har öppnat mina ögon.
Fått mej att inse att jag är fin både inombords och på utsidan.
Och jag är skyldig dessa människor så mycket.
Så otroligt mycket...

Så nu sitter jag hemma,
i min tomma lägenhet.
Och önskar så hårt att detta bara var ett beteende för kvällen.
Att det inte är så en del av dessa människor är.
För då är de bara falska mot mej och kanske mot sej själva.
Eller jag vet inte, man ska kanske inte veta allt i livet.
Vissa saker ska kanske stanna som frågetecken.

"Följ ditt hjärta så länge du lever.
Begå inga överdrifter i förhållande till föreskrifterna.
Förkorta inte den tid då du följer ditt hjärta.
Att slösa bort den tid då hjärtat handlar är en styggelse för livskraften.
Använd inte din dagliga handling till att i övermått ta hand om ditt hus.
Då något inträffar, följ ditt hjärta.
Det som sker kommer inte gagna den slarvige..." // Ptah-hotep

Friday, December 4, 2009

Nån timme innan

Ibland så dalar tankarna genom en som vinande vattenfall,
som de starkaste stormvindarna.
Och oavsett vad man gör för att stoppa det,
så är man maktlös.
Maktlös mot de krafter som är större än en själv.

Men ibland, bara ibland kanske man finner mod att möta dem,
se dem med andra ögon.
Då kanske man övervinner dem och får känna frihet.

Frihet...

Jag kan inte längre slåss mot det jag känner,
och jag kan inte längre förneka det som fyller mej.
Jag kan inte längre blunda och se åt ett annat håll.
Dags att ta till sej sanningen,
och sluta ljuga föe mej själv.

Det finns ögonblick som faller rakt igenom,
men lämnar outplåninga spår.

Wednesday, December 2, 2009

Jag är ledsen

En dag kanske jag berättar vad som hände,
om det medvetna valet jag gjorde.
Vet inte om jag gjorde det på själviska grunder,
eller om jag gjorde det för din skull.
Minns bara att jag är ledsen över att stöta bort en vän som du.
Att känna att mer och fler dagar går utan att prata med dej.
Det finns en anledning, en bra anledning.

Nu har jag börjar resan med den hårda men behövliga resan.
Det är både skratt och tårar,
olika reflektioner från olika blad.
Olika känslor som blandas med svar.
Svar som jag längtat efter att få.
Ett avslut, äntligen ett slut på en del av smärtan.

Men jag känner själv redan nu att jag blir så stärkt.
Att jag andas lättare och sover lättare.
Äter bättre, tänker renare.
Jag har inte längre samma behov av att skada mej själv.
Och jag nästan skäms över att det är en tanke som jag har slagits emot.
Men samtidigt är den en del av mej som byggde den jag idag är.
Mitt liv börjar bli stabilt.

My friends are my family on my jurney.