Ibland kan man fundera över vad som är rätt och fel.
Känner att jag har hamnat i dett dilemma där jag inte har makten att göra ett val.
Utan jag måste bara vänta och se vad som händer.
Oavsett vad så känna de som om jag förlorar stort i denna fråga hur det än blir.
Over all, ändå så ser min framtid fortfarande ljus ut.
Jag ler mer, jag drömmer mer och jag njuter mer.
Men jag kan ju inte påstå att alla tankar är borta,
då ljuger jag bara.
Men jag tar en dag i taget och de är på väg till det bättre.
Mycket bättre.
Jag orkar ge emr av mej själv och jag vågar drömma mer om min framtid.
Plus att jag har fått goda nyheter denna dag som känner att jag är lite starkare i sinnet.
Den ena saken kommer nog vara jobbig att genomföra men för mej att gå vidare så är det något som behövs. Det är något som jag känner är vikigt för mej.
Jag måste bara ha en sak i mitt sinne hela tiden.
Coh den tanken kommer jag hålla fast vid, annars så klarar jag inte av det.
Men jag har goda vänners stöd.
Eller de som jag behöver iaf som T och M.
De är personer som står där oavsett hur grisigt jag beter mej.
Och jag vet att jag gör det ibland och jag är ledsen för det.
Nu kommer jag verkligen behöva er.
Jag skulle behöva er alla tre egentligen,
men nu är vissa saker som de är och jag får göra mitt bästa efter det.
Im silence, invisible to you.
Monday, November 30, 2009
Tuesday, November 17, 2009
Jag blir så arg
Ni tror att ni skyddar mej,
men ni skadar mej bara mer.
Låt mej få vara vuxen och fatta beslut på fakta och inte intriger.
Jag blir så fruktansvärt förbannad på er.
Ni fattar inte ens att det ni gör skadar mej,
sen blir ni arga när jag säger att det är så jag tycker.
Ni försöker alltid skydda mej,
men jag behöver inte bli skyddad,
jag behöver inte bli räddad.
Ni borde förstått nu att jag är stark och klarar av de mesta.
Ni lyssnar aldrig på vad det är egentligen vad jag försöker säga.
Eller så vill ni inte tala om det.
Jag är så trött att känna att vissa delar av mitt liv kan jag inte dela med någon.
Jag är så trött på att inte komma ihåg stora delar av mitt liv.
Och jag är trött på¨att inte känna att ni finns där.
Försök vara ärliga, annars förstör ni mej.
men ni skadar mej bara mer.
Låt mej få vara vuxen och fatta beslut på fakta och inte intriger.
Jag blir så fruktansvärt förbannad på er.
Ni fattar inte ens att det ni gör skadar mej,
sen blir ni arga när jag säger att det är så jag tycker.
Ni försöker alltid skydda mej,
men jag behöver inte bli skyddad,
jag behöver inte bli räddad.
Ni borde förstått nu att jag är stark och klarar av de mesta.
Ni lyssnar aldrig på vad det är egentligen vad jag försöker säga.
Eller så vill ni inte tala om det.
Jag är så trött att känna att vissa delar av mitt liv kan jag inte dela med någon.
Jag är så trött på att inte komma ihåg stora delar av mitt liv.
Och jag är trött på¨att inte känna att ni finns där.
Försök vara ärliga, annars förstör ni mej.
Monday, November 16, 2009
Hihi
This Is the shit and I'm the drug you cant refuse...
Jag saknar närheten,
jag saknar andetag mot min nacke.
Jag saknar tryggheten men...
de är mitt problem.
Jag klarar mej bra med de vänner jag har istället.
Vissa viktigare än andra,
Som typ M och T
och givetvis E med =)
Jag saknar närheten,
jag saknar andetag mot min nacke.
Jag saknar tryggheten men...
de är mitt problem.
Jag klarar mej bra med de vänner jag har istället.
Vissa viktigare än andra,
Som typ M och T
och givetvis E med =)
Sunday, November 15, 2009
....
Dags att inse fakta.
Det behöver bli en förändring!
Jag behöver slå mej fri,
och jag behöver tid.
Mycker mer tid...
Jag behöver hjälp med att bryta ner mina murar.
Jag behöver hjälp med att låta någon komma nära.
Och jag har börjat, ett litet steg.
Jag berättade en sak för M som jag inte tidigare har berättat för någon annan.
Samtidigt som det är skönt, så är det otroligt skrämmande.
Var så länge sen jag litade på någon så fult ut.
Men M, du är speciell och jag vet att jag kan lita på du i alla situationer.
Och jag hoppas du aldrig sviker detta förtroende.
Du är min stjärna på himmlen.
Och så har jag ju en till här som jag litar på till hundra,
men denna person verkar försvinna allt längre bort från mej.
Och jag känner att jag börjar dra mej för att berätta saker för denne.
Att jag börjar stöta bort denna underbara varelse.
Och det är inte för att jag tycker mindre om den,
utan att jag bryr mej för mycket.
Och jag har alldeles för mörka hemligheter.
Vill inte se dej plågas av minna minnen,
eller se dej gå din väg för att det blir för mycket.
Men jag lovar dej, jag kommer alltid minnas dej.
Och du kommer alltid vara min vän.
Det behöver bli en förändring!
Jag behöver slå mej fri,
och jag behöver tid.
Mycker mer tid...
Jag behöver hjälp med att bryta ner mina murar.
Jag behöver hjälp med att låta någon komma nära.
Och jag har börjat, ett litet steg.
Jag berättade en sak för M som jag inte tidigare har berättat för någon annan.
Samtidigt som det är skönt, så är det otroligt skrämmande.
Var så länge sen jag litade på någon så fult ut.
Men M, du är speciell och jag vet att jag kan lita på du i alla situationer.
Och jag hoppas du aldrig sviker detta förtroende.
Du är min stjärna på himmlen.
Och så har jag ju en till här som jag litar på till hundra,
men denna person verkar försvinna allt längre bort från mej.
Och jag känner att jag börjar dra mej för att berätta saker för denne.
Att jag börjar stöta bort denna underbara varelse.
Och det är inte för att jag tycker mindre om den,
utan att jag bryr mej för mycket.
Och jag har alldeles för mörka hemligheter.
Vill inte se dej plågas av minna minnen,
eller se dej gå din väg för att det blir för mycket.
Men jag lovar dej, jag kommer alltid minnas dej.
Och du kommer alltid vara min vän.
Friday, November 13, 2009
Tänkardag
Även idag är en dag i hemmet,
men kanske inte på helt frivilliga basis.
Har fått ögoninflammation och känner då att de är bäst att stanna hemma, kanske.
Visst kan det vara skönt att ligga hemma,
men min stora nackdel ochh att huvudet går på högvarv.
Man får så mycket tid över till att fundera och känna efter.
En sak som fastnat ikväll är,
att oavsett hur lycklig jag är just nu,
och bara avgudar mina vänner och mitt liv med dem.
Så är jag ensam...
Och det har jag bara mej själv att skylla.
Det för att jag aldrig säger vad jag känner.
För att jag aldrig låter någon komma nära.
Jag är för rädd för att släppa in någon.
Därför slutar det med att jag förlorar mer än vad jag vinner.
Jag säger att jag skulle ge allt,
för ett par armar om mej på natten,
någon att längta efter,
en axel att luta mej mot,
men sanningen är att när det väl gäller.
Då blir jag livrädd.
Rädd för att ge en bit av mej.
Hur slår man sej fri från detta mönster?
Hur gör man för att inte göra samma misstag igen?
Hur gör jag för att chansa?
Jag förlorara bara mer och mer...
Och nu förlorade jag även det.
men kanske inte på helt frivilliga basis.
Har fått ögoninflammation och känner då att de är bäst att stanna hemma, kanske.
Visst kan det vara skönt att ligga hemma,
men min stora nackdel ochh att huvudet går på högvarv.
Man får så mycket tid över till att fundera och känna efter.
En sak som fastnat ikväll är,
att oavsett hur lycklig jag är just nu,
och bara avgudar mina vänner och mitt liv med dem.
Så är jag ensam...
Och det har jag bara mej själv att skylla.
Det för att jag aldrig säger vad jag känner.
För att jag aldrig låter någon komma nära.
Jag är för rädd för att släppa in någon.
Därför slutar det med att jag förlorar mer än vad jag vinner.
Jag säger att jag skulle ge allt,
för ett par armar om mej på natten,
någon att längta efter,
en axel att luta mej mot,
men sanningen är att när det väl gäller.
Då blir jag livrädd.
Rädd för att ge en bit av mej.
Hur slår man sej fri från detta mönster?
Hur gör man för att inte göra samma misstag igen?
Hur gör jag för att chansa?
Jag förlorara bara mer och mer...
Och nu förlorade jag även det.
Monday, November 9, 2009
Hmm
Den här dagen har jag spenderat i hemmets lugna vrå.
Så det har bara varit mys och dumburks tittande.
Sen har de ju även blivit vida rundvandringar på detta fenomen som kallas nätet.
Och jag kan inte låta bli att känna att världen har blivit lite tragisk.
Jag är varken blond, pinnsmal eller solbrun,
och enligt majoriteten av bloggar och andra skönhetsideal så är jag ful och emo.
Så då undrar jag är man bara vacker när man är blond, pinnsmal och solbrun i detta samhälle så måste ju något ha gått fruktansvärt fel eller?
Jag kanske inte tycker att jag är het och en sexy mamalita men
ändå så tycker jag att jag är vacker.
Går jag då mot strömmen som har mörkt hår, vit hud och har former och ändå tycker att jag är vacker?
Hmm, förstår inte vissa personers syn på skönhets idealen idag.
Vem är de som sitter och dikterar för yngre lättpåverkade tjejer om hur man ser rätt ut, och säger att detta är en mall man ska följa?
Har de inte en bra självbild, eller är det självkänslan som inte rikigt är som den ska?
Självförtroendet verkar de inte vara något fel på, men den verkar byggas upp på att trycka ner andra och få andra medmänniskor att känna att de inte är bra som de är.
Hade nog inte stört mej så om jag läst de på bara en sida, men det dyker upp som ett virus på fler och fler sidor.
Lär ut till morgondagens kvinnor att de är vackra som de är.
Att de inte ska låta någon trycka ner dem, någonsin.
Så det har bara varit mys och dumburks tittande.
Sen har de ju även blivit vida rundvandringar på detta fenomen som kallas nätet.
Och jag kan inte låta bli att känna att världen har blivit lite tragisk.
Jag är varken blond, pinnsmal eller solbrun,
och enligt majoriteten av bloggar och andra skönhetsideal så är jag ful och emo.
Så då undrar jag är man bara vacker när man är blond, pinnsmal och solbrun i detta samhälle så måste ju något ha gått fruktansvärt fel eller?
Jag kanske inte tycker att jag är het och en sexy mamalita men
ändå så tycker jag att jag är vacker.
Går jag då mot strömmen som har mörkt hår, vit hud och har former och ändå tycker att jag är vacker?
Hmm, förstår inte vissa personers syn på skönhets idealen idag.
Vem är de som sitter och dikterar för yngre lättpåverkade tjejer om hur man ser rätt ut, och säger att detta är en mall man ska följa?
Har de inte en bra självbild, eller är det självkänslan som inte rikigt är som den ska?
Självförtroendet verkar de inte vara något fel på, men den verkar byggas upp på att trycka ner andra och få andra medmänniskor att känna att de inte är bra som de är.
Hade nog inte stört mej så om jag läst de på bara en sida, men det dyker upp som ett virus på fler och fler sidor.
Lär ut till morgondagens kvinnor att de är vackra som de är.
Att de inte ska låta någon trycka ner dem, någonsin.
Subscribe to:
Posts (Atom)