Usch, önskar jag kunde ha en blogg full med bara roliga saker,
men de kan jag inte.
Jag kan inte skriva en blogg med happy happy thoughts,
för de har tagit slut, eller så försvinner de ganska så fort.

Jag försöker syssel sätta mig för att inte behöva tänka, känna så mycket.
Jag försöker glömma bort mina känslor.
Och de tar så mycket ork,
och de finns inte så mycket kvar sen.
Så är de skolan på det,
och jobbet.

Tur att jag är ledig i helgen iaf så jag inte springer in i väggen totalt,
men det är nog där jag är på väg i alla fall.

Och när de här smällarna kommer,
då känner jag mej så ensam.
För jag vill inte störa någon med mina små problem,
och så finns de nog vissa som inte bryr sej heller.

Jag har inte ens sagt till mina föräldrar hur jag mår.
Så nu sitter jag på nedervåningen,
släpper några tårar nerför kinderna.
Och önskar att jag hade någon.
Jag önskar jag levt ett annat liv.
Jag önskar jag vore någon annan.

Jag orkar snart inget mer.
Jag orkar inte mer...
Och jag vet inte varför jag skriver det här.
Jag kanske hoppas på att någon ser det,
och säger att allt kommer bli okej.
Att allt kommer ordna sej, och de stöttar mej.
Att jag är starkare än så här,
att jag är värd det bästa.
Eller,
jag kanske bara behöver få det sagt.
Jag vet inte.

I cant take this no more...

Tankar snurrar

Idag tror jag att jag börjar gå framåt.
Kanske möjligvis ser ett ljus i slutet av tunneln.
Möjligtvis...

Jag känner ändå när jag ger mej ork att känna efter lite,
att vissa saker kanske jag borde ge mej tid till.
Saker som en del anser hände för länge sen.
Men om man tar Zannas död,
så säger man tre år så låter de lång tid.
Skulle jag mäta tiden i dagar, timmar, minuter skulle de låta som jätte länge sen.
Men säger jag att de bara var tredje julen utan henne,
Än så länge bara hennes andra födelsedag utan henne,
då låter de inte som så länge sen.

Jag kan ju inte påstå att jag inte saknar henne,
för det gör jag,
Hon finns i varje hjärtslag,
i varje andetag,
i varje viskning,
i varje tanke.

Just nu försöker jag koncentrera mej på andra saker i mitt liv.
Att nå mina drömmars mål,
eller att bara överleva.
En dag till en annan.
Timme för timme.

Jag lever med mina minnen,
jag hatar mina minnen.
Mina minnen skulle kunna ta död på mej,
men det tillåter jag inte.
Jag är egentligen starkare än så.
Jag vet att jag är starkare än så.
Och de ska jag bevisa.

Give me one day, just one day...